Två GT-serier måste bli en!

När jag startade Swedish GT 2010 var tanken att ge de många duktiga förarna i Ginetta G20 Cup en chans att gå vidare. Redan 2008 fanns planer på att Ginetta G50 Cup också skulle få en svensk/nordisk version. En test ordnades på Anderstorps GP-slinga och intresset var stort. Jag vill minnas att ett 20-tal förare testade den dagen.

Men så kom finanskrisen. Den som startade i USA och sedan spred sig över världen. Den enligt bedömare värsta sedan 30-talets stora depression. Ingen visste vilken omfattning den kunde få och för mig var farhågorna om en rejäl nedgång tillräckligt för att lägga G50-serien på hyllan över projekt som aldrig blev av.

Men Ginetta G50 skulle ändå få en roll. Fast i ett delvis annat sammanhang. Min tanke var en klass med möjlighet att dela bil. För GT-bilar enligt internationella förlagor. Men till en början ville jag att just G50 skulle vara mallen. En bil som då kostade ca 40.000 pund och gav unga förare en rimlig chans att gå vidare till något snabbare.

Men det visade sig vara svårt att bygga upp en ny klass. Med G20 i bagaget trodde jag det skulle vara enklare. Hela 21 bilar redan första året. Men de större bilarna var förstås dyrare och det visade sig också att här fanns en skara förare som inte gärna bytte märke. Hade man kört Porsche i många år var det knappast aktuellt med något så obekant som en Ginetta!

Startskottet för Swedish GT kom när Chresten Hansen beslutade sig för att lägga ner sin Ferrari Challenge Scandinavia. Plötsligt hade Ferrari-agenten Autoropa ingenstans att köra och det var inte svårt att övertyga dom om att nya GT-klassen var rätt spelplats. Resten är historia. Jag drev klassen i egen regi fram till 2015 då STCC tog över. Bäst var det vid två tillfällen 2012 – båda gångerna i Anderstorp – med 26 respektive 28 bilar på startlinjen! Sedan dess har jag fortsatt jobba med Swedish GT – och haft STCC AB som uppdragsgivare.

Klassindelningen har varit ett dilemma varje säsong men i stort sett fungerat ganska bra. Ett par år hade jag avtal med SRO men då vi inte använde oss fullt ut av deras reglemente, var de positiva effekterna av samarbetet måttliga. En övergång till GT4 har varit på gång under ett par år men av olika skäl inte blivit verklighet. Inte förrän nu. I höstas bestämde sig de internationella stjärnorna Mattias Ekström och Edward Sandström för att göra en seriös satsning. Med hjälp av SRO formade man GT4 Nordic European Cup och tanken från början var att detta skulle ersätta Swedish GT.

Så har det dock inte blivit och plötsligt finns det två serier. Detta i ett land där vi regelbundet haft svårt att komma över 15 startande. I en serie! Team och förare har delats in i två grupper. En som helt tror på GT4 och en som anser att landet är för litet för sådant och i stället ska fortsätta att köra minst två klasser. Befintligt bilbestånd väger tyngre än att alla använder sig av SRO:s GT4-regler, där äldre bilar överhuvudtaget inte tillåts. Så anser den gruppen förare och team.

Mercedes-AMG GT4, Circuito de Navarra (ESP)
Mercedes-AMG GT4, Circuito de Navarra (ESP)

Jag bestämde mig tidigt för att kliva åt sidan och i stället koncentrera mig på Ginetta GT5 Challenge. Tiden skulle få utvisa hur det gick och så kommer förstås att ske med GT-klasserna. Men att tro på två separata serier är en utopi. Enligt min mening finns två alternativa lösningar. En är att öppet konkurrera med varandra. Då kommer helt säkert en att försvinna. Eller kanske båda! Den andra möjligheten är att samarbeta. Då får man startfält, vilket är enda förutsättningen för att kunna få en serie att fungera. Gemensamma tävlingar med separata resultatlistor är en gångbar väg.

Dessbättre ser det nu ut att bli på det viset. Återstår att se vid hur många tillfällen. Vi lär återkomma om det när allt blir officiellt. Men en sak är för mig helt klar. Ska vi ha GT-racing på den här nivån i vårt land, krävs det att alla drar åt samma håll. Konflikter och egna vägar brukar bara leda åt ett håll. En snabb sorti från arenorna.

/Leif Lindström