Autosport International Racing Car Show

IMG_0315

Jag har besökt Racing Car Show många gånger. Första tillfället var 1969 då jag inte ens fyllt 18 år. Vi var fyra grabbar som åkte med Svenska Lloyd som trafikerade England mellan Göteborg och Tilbury. Hela resan tog 36 timmar i varje riktning men så kom man också en god bit in i Themsen innan det var dags att lägga till och med stor förväntan upptäcka den stad som vi hört så mycket om.

På den tiden var Racing Car Show inte särskilt omfattande och själva lokalen – Olympia i centrala London – var en del av begränsningen. Men här fanns ändå allt några entusiastiska ungdomar förut bara sett på bild. Från Formel 1, Formel 2 och Formel 3 till Can-Am-bilar och Touring Cars. Plus tillbehör, motorböcker, modellbilar och en hel del annat. Ungefär som nu – fast ytan var mindre och utställarna färre.

Sedan många år tillbaka är NEC – National Exhibition Centre – skådeplatsen för denna utställning som numera har Autosport som draghjälp för att nå bilsportens aktörer, både i England och i många andra länder. En speciell avdelning kallad “Engineering” är helt tilldelad branschen och har bara öppet torsdag och fredag. Hela mässan är för övrigt förbehållen branschfolk dessa båda inledande dagar och “vanliga” besökare får nöja sig med att anlända lördag/söndag. Totalt är det närmare 90.000 människor som kommer till Autosport International Racing Car Show varje år.

Under senare år har jag kommit på att det räcker med besök vartannat år. Mycket är nämligen sig likt och de flesta utställare identiska med de som ställde ut året innan. Men visst bjuder varje årgång på sina nyheter. I år hedrades Williams och en rad av stallets F1-bilar fanns på plats. Colin Chapman´s son Clive driver Team Lotus och visade ett antal av de mest berömda F1-bilarna. I perfekt skick, givetvis. Här var det lätt att dröja kvar och än en gång konstatera att bilarna i alla fall var vackrare förr än nu…

Moderna bilar från i stort sett varenda internationell klass fanns också på plats. Ginetta och Radical har kommersiella montrar och gör säkert en hel del affärer i anslutning till utställningen. Franska Ligier stod för en imponerande monter med märkets nya LMP2-bil flankerad av två LMP3-versioner. Just LMP3 verkar växa mer än någon annan klass för tillfället. European Le Mans Series är “fully subscribed” och därför öppnar man upp för LMP3 i Le Mans Cup, som körs samma helger. De fem bästa därifrån klassas sedan upp i ELMS medan de fem sämst placerade i huvudserien för flytta ner till supportklassen. Ett seriesystem a la fotboll är vi inte vana vid i racing. Det brukar vara tvärtom – att det saknas bilar på startlinjen…

GT-racing är fortfarande stort och störst är de serier som drivs av SRO – Blancpain, British GT och GT4 European. Men frågan är om man inte börjar nå en brytpunkt? Den senaste generationen GT3-bilar är riktigt dyra att både köpa och driva – en initierad person berättade för mig att en ny Ferrari 488 GT3, med de reservdelar som behövs, kostar ca 800.000€! Kanske GT4 tar över mer och mer för där kan man få en ny bil för mellan dryga 100.000 och 200.000€. Billigast är Ginetta G55 och dyrast Aston Martin.

Klasser och bilar som ger “value for money” fortsätter att locka. Ginetta G40 är ett av de bästa exemplen. Fyra olika klasser kör man i England med totalt ett 80-tal deltagare. Lotus Cup är ett annat alternativ. Från äldre Elise till nya Exige Cup R och 2Eleven, uppdelade i flera klasser. En Europa-serie på några av de bästa banorna i Europa och ofta mer än 40 startande. Även i historisk racing ser man att de mer “basic” och billiga klasserna är de som klarar sig bäst. En speciell monter tillägnades Formel Ford 1600 – enligt min och många andras mening världens bästa racingklass.

Tillbehör, böcker, modellbilar. Med ett friskt kreditkort och utrymme för extra bagage kan man köpa nästan vad som helst. Det blir mycket att titta på, många bekanta att träffa och byta minnen med – och en hel del steg på stegmätaren. Och när både kropp och själ behöver en paus är det bara att söka upp närmsta bar och släcka törsten med en pint. Det är något visst med England och ibland känns det som året fortfarande är 1969.

Bildtext: Trots att detta är en Ginetta-sida kan jag inte låta bli att publicera denna bild på dessa magnifika Lotus-bilar från en gyllene era.