Årskrönika – och en blick mot 2015

_74781761_winner_lewis_hamilton_getty

Ännu ett år närmar sig sitt slut. Dags att summera och samtidigt titta framåt. Vad minns vi från 2014 och vilka är förväntningarna inför kommande säsong?

Jag börjar med den stora världen och Formel 1. Nytt reglemente med mindre motorer, återgång till turbo och ännu mer avancerade hybridsystem. Till en början var kritiken massiv. Bilarna var för tysta och en stor del av upplevelsen med F1 hade gått förlorad. Man klagade också på att det gick för långsam – något som dock bara var tillfälligt, för innan året var slut hade varvtiderna närmat sig de från förra året. Mercedes dominerade och den situationen kunde ingen ändra på. Williams – delvis hjälpta av Merca-drivkraft – pånyttföddes medan tidigare mästarstall som Ferrari och McLaren hade problem att hänga med. Samma sak kan sägas om senaste årens dominanter Red Bull men man fick i alla fall med sig tre segrar genom nytillskottet Daniel Ricciardo. Som alla vet tog Lewis Hamilton sin andra titel efter stundtals hård kamp med stallkamraten Nico Rosberg.

Nästa år då? Ja, förhoppningsvis närmar sig konkurrenterna men det “frysta” reglementet för drivkällorna är fortfarande en olöst knut. Nu ansluter sig McLaren´s nya motorleverantör Honda och försöker påverka att detta lättas upp. I så fall kan det bli intressant och visst finns det skäl att se fram mot 2015. McLaren-Honda med Alonso och Button. Vad kan de göra första året? Sebastian Vettel i Ferrari. Unge Max Verstappen i Toro Rosso – och så förstås Marcus Eriksson i Sauber. Den sistnämnde inte minst betjänt av att fabrikerna tillåts jobba mer fritt med motorerna – Sauber kör ju med Ferrari.

World Endurance Championship med Le Mans som huvudnummer tilldrar sig allt mer intresse. Tre stall i LMP1 blir fyra 2015 när Nissan ansluter och tar upp kampen med Toyota, Audi och Porsche. GT-klassen är också sevärd medan LMP2 sviktat på grund av höga kostnader. För att råda bot kommer nu LMP3 med helt andra ekonomiska förutsättningar – men enbart för European och Asian Le Mans Series. WTCC har tappat sin forna glans och Citroëns dominans var förödande, trots att man körde med max vikt nästan hela säsongen. Hatten av, dock, för “nykomlingen” Jose-Maria Lopez som vann klart. Nästa år tar betydligt billigare TCR upp kampen med WTCC och övertar “kronjuvelen” Macau Grand Prix. DTM var som vanligt sevärt och BTCC tycks ha hittat rätt med sitt NGTC. De största GT-serierna behöll greppet om förare och team med Spa 24-timmars som den verkliga höjdpunkten.

Snabbt över till hemmaplan där jag utan vidare betänkligheter börjar med “mina egna” klasser. Swedish GT lyfte tyvärr inte i år heller och 2012 kvarstår som seriens i särklass bästa säsong. Ett snitt på under 15 bilar är inte OK och vi får se om den trenden kan vändas när STCC nu tar över. I och med min sorti vill jag passa på att tacka alla som kört Swedish GT de fem år jag jobbat med serien. Bra stämning och härliga människor rakt igenom!

Ginetta kom till mig ännu tidigare och vi står inför den nionde säsongen med de små körglada och prisvärda britterna! G20 är fortfarande i majoritet men antalet G40 ökar och jag tror att det inom ett år kommer att vara lika många av varje modell. I likhet med de flesta andra klasser var startfälten mindre än väntat, men allt talar för att antalet startande åter komma att öka. Inför 2015 öppnar jag också dörren för G50/G55 med egen klassificering när de tävlar tillsammans med SPVM:s Modsport.

Ljuspunkterna i svensk racing visade sig till stor del komma från hobbyklasserna i SPVM och RHK. Stora startfält – och därmed också ekonomi som går ihop – bäddar för att framtiden ser ljus ut. Värre är det för den så kallade elitracingen där STCC:s huvudklass kämpar i motvind. Intresset är ljumt från alla parter och jag tror att ett klassbyte är helt nödvändigt för att återfå engagemang och ekonomiska partners. Porsche Carrera Cup var ett riktigt sömnpiller med 8-10 identiska bilar till start och inte heller Renault-klasserna förmådde samla vettiga startfält. Även V8 Thundercars hade en nedgång men klarade sig ändå hyggligt. Ny regi och nya målsättningar ska lyfta STCC till forna tiders höjder men Jonas Lundin och hans medarbetare har förstås ett tufft jobb framför sig. På plussidan har man ändå ett starkt varumärke och en fungerande marknadsföring – där SVT:s TV-sändningar utgör kärnan.

2015 blir spännande att följa. Hela bilsporten har problem och för F1 handlar det mest om att hitta en ny affärsmodell där de mindre stallen får större del av kakan. Och det gäller att agera snabbt så länge kakan innehåller allt den för tillfället gör. På hemmaplan tror jag hobby racing inklusive track days fortsätter att växa. Av ett enkelt skäl – det är fortfarande lika kul att köra på en bana! Som åskådare är det mer tveksamt och konkurrensen för svenska publika arrangemang kommer till stor del utifrån. Hur många som reser för att se F1, Le Mans, Goodwood Revival etc. finns det ingen statistik på, men de är åtskilliga. Att överträffa dessa internationella höjdpunkter är naturligtvis inte möjligt så därför gäller det att tänka nytt och åtminstone delvis erbjuda något annat. Exakt vad har jag ingen aning om men kanske det finns sådant nytänkande i och kring det nya STCC?

Slutligen. Jag kommer att minnas 2014 med blandade känslor. Idag är det ett år sedan Michael Schumacher ådrog sig de svåra skallskadorna i skidolyckan och under året som gått har många tankar och känslor kretsat kring hans eventuella tillfrisknande. Jules Bianchi var nästa offer med troligen liknande skador – men den olycka skedde på racerbanan. En traktor precis där konkurrenten Sutil åkt av förstörde hans karriär och liv. Nu talar man om att införa zoner med hastighetsbegränsning i samband med avåkningar och bärgningsarbeten – något som redan provats på Le Mans. Tänk att det ska behöva ske en svår olycka innan något så självklart beslutas.

Leif Lindström